Historien om Stickan börjar någon gång i slutet av åttiotalet när Erik Bohlin och Göran Lindén från Gävle åkte till ett seminarium i Stockholm. De arbetade vid den här tiden inom psykiatrin på Gävle sjukhus.

Bemötande
Seminariet anordnades av RFSU (Riksförbunder för sexuell upplysning) och hette ”Mannen i centrum”. Två kända psykoterapeuter; Eva Hedlund och Barbro Lennéer Axelsson beskrev hur de dels arbetat med män som begått sexuella övergrepp och dels hur man kan bemöta män i kriser.

Hallen var fylld av människor, 480 kvinnor och 20 män. I slutet av dagen ställdes en öppen fråga till deltagarna: ”Vad tycker ni om män som är våldsamma och som begår sexuella övergrepp?”

Bit ihop – var en man!
Tystnaden spred sig i salen och Göran minns att alla män tittade ner i golvet. När frågan kom kändes den så nära inpå, beskrev Göran. Kanske kände de sig belastade av en kollektiv skuldkänsla på uppdrag av alla män? Eller kanske kände de igen sig i hur män hanterar kriser, det som avhandlats tidigare under dagen – bit ihop, sup till, var en man, reagera med ilska.

Män i regel hade svårt att ta emot hjälp från befintliga vårdresurser. De tyckte det var krångligt att få kontakt, de ville inte ha kontakt med en myndighet eller betrakta sig som sjuka eller i behov av hjälp. Dessutom var vårdpersonal oftast kvinnlig och samtalsmetodiken kändes anpassad till kvinnliga patienter.

Män får samtala med män
Erik och Göran bestämde sig för att de skulle starta en stödorganisation för män – där män i kris får möta och samtala med andra män.

Efter två års förberedelser startade Stickan i Gävle, i februari 1991. Krismottagningen Stickan är en icke-vinstdrivande verksamhetsstiftelse som drivs av den ideella föreningen Stickan.

Lättillgänglighet
Låg inträdeströskel, bred ingång, lättillgänglighet, kort väntetid och sekretess var viktiga förutsättningar redan från starten, och är fortfarande.